Ibland behövs inga skrivelser eller forskningsrapporter, verkligheten talar högt nog.
Min mamma arbetar som rektor och igår fick hon besked om vilka elever som får rätt till extra stöd framöver. Och tunga suckar, samma visa år efter år. Flickor med stora behov avslås, pojkar med lite mindre behov får rätt till stöd.
En liten tendens men säkert med stora stora konsekvenser.
Kopplat till den lilla uppenbarelse min pappa fick när han besökte en fritidsgård för några veckor sen. Att dessa genomtänkta, mogna, kloka flickor inte kommer att ha de flesta av Vd-tjänsterna, styrelseuppdragen och samhällsledarrollerna i framtiden. Nej, det kommer de där busiga, hejkomochhjälpmig-killarna ha.
Mycket kan ännu bli bättre.