Sånt som bara händer

Igår reflekterade jag och Christian över tid. Hur man tar till vara på sin tid. Vi pratade om att känna sig nyttig respektive onyttig. Och hur lätt man hamnar i strävan efter effektivitet. Att drabbas av sjukdom tvingar en att jobba med de här frågorna. Mitt förhållande till tid är radikalt annorlunda nu än det var för bara några år sedan. Och det berör så många delar av en som människa. Självbild, värde och vardagliga val. Jag återkommer till sådana här tankar.

Men först. Och apropå att använda sin tid meningsfullt. Idag har jag åkt tåg. Till Västerås. Och vänt, åkt tillbaka igen. Till Örebro. Jag insåg att en och en halvtimmes förseningar skulle bli mer. Och det var inte värt.

Helt meningslöst alltså.
Om inte...




... Min storebror Daniel gått på samma tåg 06.22 på Örebro station! Han bor ju i Skåne, jag visste inte ens att han var i Örebro. Helt sjukt och väldigt roligt. Och så fick vi massa kvalitetstid tillsammans.