Nu är det återigen dags för en hel melodifestivalmånad. Det känns liten avmätt, men kan vara småtrevligt. Som tioåring var småtrevligt det sista jag skulle säga om melodifestivalen. Det handlade om liv och död och familjens VHS gick nästan sönder så mycket som jag tittade och spolade fram och tillbaka. Kommer ni ihåg det här?
Lizette och Bizazz 1992,
det var min dittills starkaste musikupplevelse...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar