fyra år

Idag är det fyra år sedan jag och Christian bestämde oss för att köra.
Vi tog denna bilden några minuter efteråt.
Vi kände varandra knappt. Hade aldrig hängt i samma gäng.
Vi hade varit på några regelrätta dater, och mailat lite grann.
Ändå var vi helt övertygade. Hela vi var ett rungande ja.
Vem skulle vi vänta på? Vems ok behövde vi?
Nej, vi bestämde oss för att prova. Att köra. Och se om det var bra.

En del relationer är berg och dalbanor. Stridsfält och draman.
Min och Christians relation har redan från början varit en plats att vila i.
Ett hem. En puls.
Det tackar jag Gud för. När istället våra omständigheter varit berg och dalbana och dramatik. Har vi kunnat vila och finna tröst hos varandra.



En dryg månad efter att vi blivit tillsammans, den 29 maj 2006, skrev jag såhär i min dagbok:

"Du tror mig va?
När jag säger att jag längtat efter denna dagen.

Tror du mig?
När jag säger att alla mina drömmar handlat om dig.


Vågar du se?
Att min kärlek till dig inte är låtsaslek, plast och mask, utan djup längtan.

Tror du mig?
Om jag säger att mitt pussel blir vackrare med dig. Min röst starkare med dig.

Du tror mig va?
När jag frågar chans och friar på en och samma gång.


Det här är inget sandslott.
Det här är cement. Det här är cement."