rödhåriga förebilder

Jag fick en aha-upplevelse idag över att tre tjejer som betytt mycket för mig, alla har rött hår som ett utmärkande drag. De är alla fyllda med så mycket livsglädje. De är orädda och de vågar säga vad det tycker även när det är obekvämt. De står upp för de svaga och för rättvisa och det var som dem jag ville bli när jag var liten.

Annie, som under trettiotalets depression i USA sjunger till president Roosevelt "the sun will come out tomorrow, so you gotta hang on until tomorrow", är en av dem.



Anne på Grönkulla har betytt så himla mycket för mig! Varje bok kostade 117kr och jag köpte in dem efter hand och avnjöt dem långsamt. Jag älskade hennes snack om besläktade själar, hennes långsamt framväxande kärlek till Marilla, hennes fantasi. Filmatiseringen som gjorde henne så sockersöt var dock till besvikelse. Att de inte kunde låta min fulsöta Anne vara!



Pippi är väl ingen Astrid Lindgren-favorit precis, men hon har ju alltid funnits där. Och jag undrar vad min generation kvinnor varit utan henne. Även om man kan störa sig på henne så hjälper hon en att se livet med nya ögon, att spränga ens bilder. Att inte vara ett offer.



Det finns en fjärde förresten... En fjärde rödhåring som varit och är betydelsefull för mig är det här penntrollet, Ida Backman. Vi gick i samma klass i femman till nian, parallell på gymnasiet och hon är lika färgstark som hennes ovanstående systrar. Love you sis!