måndag 10 maj 2010

Bettan goes Dr Phil

Det känns lillgammalt, ja nästan förmätet att ge sig på att ge kärleksråd. Vad vet jag liksom? Men efter förra veckans avsnitt av Lyxfällan känner jag mig manad. Vissa saker kan vara så självklara att det kan vara värt att säga dem.


Jag och Christian fick många råd när vi gifte oss, men det är bara ett som fortfarande ringer i öronen. Det var storebror Fredrik som gav oss det; Var snälla mot varandra. Nästan pinsamt banalt. Men jag övar på det varje dag, och det är jättesvårt! Jag ska ge två tvättäkta exempel direkt från verkligheten. Just nu övar jag på att 1. Inte vända Christians strumpor på rätt håll när jag viker tvätten. och att 2. inte bli sur på honom för att han inte vänder dem på rätt håll. Hänger ni med? Jag blir skitsur på Christian för att han måste slänga sina strumpor på avigan i tvättkorgen. Men vem har bett mig vika dem på rätt håll? Han bryr sig inte. Att vara snäll mot Christian och mot mig själv betyder här att lägga ner den här grejen. Ett annat exempel. I lördags var jag världens gnälligaste tjej. Hur otrevlig som helst. Christian gjorde ett val här. Han känner mig, vet att jag funkar som en hund, att jag måste få mat och att jag måste bli rastad. Han tog mig ut på en långpromenad, fast han inte alls kände för det, istället för att låta mig vara gnällig eller ännu värre, istället för att gnälla tillbaks. Sen var jag tillfreds. Christian var snäll mot mig.


Jag tänkte ge ett banalt råd till. Prata med varandra. Jag tror inte att man plötsligt slutar prata med varandra om de stora grejerna, om drömmarna, om framtiden. Det man slutar med är att långsamt, mindre och mindre prata om de små sakerna. Det börjar där. Man slutar säga att jag gillar att chokladbollarna är rullade i pärlsocker istället för i kokos. På samma sätt som att man inte plötsligt slutar ha sex. Det man slutar med är att kindpussas, hålla handen, le när man vaknar och ser den andre. Så tror i allafall jag att det hänger ihop. Och då blir de små orden så livsviktiga. Som puls och livskraft i relationen.



Bilderna kommer från Chris Craymers bok Romance, titta in i den och njut!

5 kommentarer:

  1. Hej Elisabeth!
    Vi har träffats några gånger - vänners vänner, bekantas bekanta så där.
    Ja, nu kommer jag inte ens ihåg hur jag hittade hit till din blogg, men nu ikväll när en dags intesiv huvudvärk börjat lägga sig har jag läst igenom den - vilken fin! Vilken bra! Vacker och viktig!
    Tack!
    Linda Jonzon

    SvaraRadera
  2. Hej Linda! Vad roligt att höra! TACK!

    SvaraRadera
  3. Kan du skaffa mig en karl eller? och,

    JAG SAKNAR DIG OCH CHRISTIAN!

    /iwe

    SvaraRadera
  4. Iwe! jag saknar dig också! Vad gör du i Göteborg? Vill du leka i sommar? Vi måste ses om jag ska kunna skaffa dig en karl, det vet du!

    SvaraRadera
  5. Jenny Lundqvist11 maj 2010 kl. 14:37

    jag följde länken... otroligt vackra bilder!

    SvaraRadera