heaven and hell

När jag inte är snäll mot mig själv surfar jag in på någon sida och läser om biverkningarna från de mediciner jag äter. Mirakelmedicinen kortison är ju värst. Och den skeva relationen jag och kortisonet har till varandra. Utan den skulle jag inte leva, med den, så ja, läs själva:


Hos en del som använder medicinen kan vätska ansamlas i kroppen. Då kan man få till exempel svullna händer eller fötter. Andra personer kan till exempel få högt blodtryck eller tunn och skör hud. Man kan också få blåmärken eller så kan det ta längre tid än vanligt för sår att läka. Vissa personer kan också få ökad aptit och ändrad ämnesomsättning. Det kan leda till att man går upp i vikt.
Om man tar höga doser av kortison kan man bli överaktiv och få svårt att sova. Då kan man behöva ta sömntabletter under en kortare period, för att få vila och för att behålla en normal dygnsrytm.
En av de allvarligaste biverkningarna är benskörhet, som ökar risken för benbrott. Det kan man förebygga genom att äta tillskott av kalcium och D-vitamin. Läkare kan ibland även skriva ut andra mediciner för att minska risken för att man ska få benskörhet.
Behandling med kortison under lång tid ökar risken för att utveckla grå starr.
Kortison påverkar ämnesomsättningen och minskar kroppens känslighet för insulin. Det kan leda till att man utvecklar diabetes

Och det är bara de vanligaste biverkningarna... I veckan upptäckte jag ett konstigt utslag på halsen och mailade en läkare, som kollade med en hudläkare. Vi var extra vaksamma när det handlade om halsen. Det visade sig att det var något svampigt som reaktion på kortisonet. Jaha, det har jag inte läst någonting om.



Nog med depp.
Fredagstipset är Oskar Linnros skiva Vilja bli som äntligen släppts. Jag kan inte få nog!
Och om inte annat så verkar Elle ha svar på det där med livet...