Självkänsla, nu!!

Jag och Christian skojar ibland om Mia Törnbloms bok Självkänsla nu. Jag har inte läst den så jag kan egentligen inte säga något men bara själva titeln är så motsägelsefull och rolig. Självhjälpsböcker har ofta budskapet att du kan påverka, bollen är din.

Men hur lätt är det att rycka upp sig när man är krossad? De böcker jag läst under senaste tiden har handlat om ett annat perspektiv. Det kan sammanfattas i en mening jag återvänder till,
formulerad av Nils Bolander:
"Man kan ösa ur en källas djup, också med en skopa röd av rost".

Istället för att ta tag i sitt liv, så tror jag på att ge upp. Alltså inte att sluta kämpa och satsa och försöka. Men att ge upp. Ge upp ambitionen att hålla sitt liv i sin egen hand. Det är det här den kristna tron handlar om. Att Gud har skapat mig och att han också har en väg.

När Jesus hängde på korset så tänkte nog en del av dem som såg honom att nu är det kört. Om han skulle vara guds son, så har gud misslyckats fatalt. Och så var det helt tvärtom! Att han dog gjorde det möjligt för oss att slippa dö. Gud hade en plan som jag tror ingen kunde förutse.

När mitt liv är mörkt så tänker jag ibland på Jesus på korset. Att jag en dag kommer se vägen, titta tillbaka och se att det fanns en väg, om än snårig. Och så länge vilar jag i detta: "Man kan ösa ur en källas djup, också med en skopa röd av rost". För hellre är jag en liten skopa, än en sönderpeppad tjej med ett fejkleende som låtsas att hon har allt under kontroll.