Fett med cool

Jag tycker så mycket om berättelsen om hur jag och Sariba träffades och jag berättar den ofta och gärna.



Det var min första termin i Stockholm och jag tog en promenad i området kring min högskola och gick långt, lite för långt.



Jag bestämde mig för att ta bussen tillbaka till pendeltåget och fortsatte gå för att hitta en busshållplats.



Jag frågade en kvinna vid en busshållplats om vart bussen gick och så fortsatte vi att prata.



Vi satte oss bredvid varandra på bussen och fortsatte prata.



Den kvinnan var Sariba och hon bjöd in mig på middag för, som hon sa, jag har aldrig haft några svenskar hemma på middag.



Och jag minns hur otroligt nervös jag var den där dagen jag skulle komma på middag.



Jag tänkte, sorgligt nog, hur dum får man vara? Vad har jag blivit lurad in i? Tänk om någon gör mig illa i den där lägenheten?



Men jag vågade gå in. Och istället byggdes vänskap.



Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna.



Och några gånger per år kommer hennes två äldsta barn och hälsar på mig och Christian.



Nu har de precis åkt hem och lägenheten känns öde och tom. Vi har haft en fantastisk helg och Foday sa innan han hoppade på bussen hem att nästa gång stannar vi i tre månader.