Offentliggörande

En erfarenhet jag tar med mig från det här året är hur intensiv instinkten att fly kan vara. I våras, när jag och Christian faceade vår barnlöshet och kändes oss bottenlösa, då ville vi sticka i väg. Vart som helst, bara dra.

Det var viktigt att inte lyda den instinkten, utan att stanna. Den här hösten har varit viktig för oss. Vi har fått möta mycket omsorg. Av vänner, av de samtal vi gått i, av vår församling.

Men vet ni vad?!

Nu är det dags! Nu är det äntligen dags!
Vi har bestämt oss för att flytta till Skåne.
Och nu tror vi att det är tid. Vi har väntat in den här stunden. För nu flyttar vi inte ifrån något utan till något.

Jag har fått ett jättespännande jobb (som jag återkommer om när allt kring det är klart) och Christian ska plugga och fortsätta jobba med sin enskilda firma inom webbdesign. Vi kommer att bosätta oss hemma hos mina föräldrar till att börja med och därifrån känna in var i Kristianstad kommun som vi vill bo. Och allt detta blir av i februari.

Så nu njuter vi av varje stund i Örebro, i våra vänners sköna närhet. För det vet vi att vi kommer sakna hejdlöst mycket.