Såhär när året närmar sig sitt slut så hörs det ofta. Det småtrevliga konstaterandet om att "ja det går ju så fort...". Det verkar som att livet rusar fram för de flesta. Men jag har märkt att det är svårt för mig att nicka med, eller vad man nu förväntas göra som svar på det påståendet.
För just nu är livet mer som en ökenvandring eller ett maratonlopp. Att det skulle gå fort känns avlägset. Och jag spanar framåt när jag har energi, letar efter nästa krök. Ska nedförbacken komma snart? Men mest är livet, just nu, just här. härochnu...
De senaste tre åren har inte gått fort. De känns nästan som några decennium. Hur längesen är det inte som en liten nyförälskad tjej lämnade Stockholm för att kasta sig i famnen på framtiden i Örebro? Jag har åldrats sen dess. Också positivt; jag har mognat och formats och mycket kantigt har blivit mjukt. Men jag har fått ett äldre hjärta.
Jag hoppas att jag snart kan nicka och säga "ja, det bara rusar förbi" när någon säger sådär. Jag ska knyta på mig mina rullskridskor så att jag är beredd...
Stockholm Marathon 2018
8 år sedan
My love.
SvaraRaderaI know the feeling my dear!!
SvaraRaderaKära Bettan!
SvaraRaderaJag både håller med och inte håller med. Tre år tillbaka, det känns som en evighet faktiskt. Men hur i all sina dar är det möjligt att man är 54, när man känner sig som 27 och det var ju nyss.
Funderar på om smärtor är långa, som uppförsbackar och glädjeämnen går fort, som nerförsbackar. Men det stämmer inte heller. Det är faser i livet som trycks ihop.
Tänker på afrikanerna, som menar att ingen tid går när inget händer. Är det kanske så? Ser man på din rapsodi från 2010, så har det hänt mycket, alltså ett långt år. Du lever här och nu, alltså många händelser på kort tid och tiden står still,,,,,eller,,,,,Så för den som lever ett händelselöst liv går tiden väldigt fort.......?
Hade tänkt skriva en kommentar förut, men kom av mig, men nu blev jag inspirerad igen tack vare Ullas kommentar (och hennes expertis på hjärn-området).
SvaraRaderaTänkte säga att långsam tid också är nåd. Man hinner registrera och bearbeta livet medan det kommer. Man hinner uppleva, in good and bad.
Min tid går väldigt fort, i alla fall när jag ser tillbaka, månaderna flyter ihop, men just här och nu går det inte så fort. För mig har det att göra med att minnet inte fungerar som "vanligt". När jag inte minns allt så lätt så flyter det ihop och 3 år tillbaka känns lika nära, eller långt borta, som ett halvår tillbaka.
Kanske kan de minnesförluster du haft, men ett välfungerande minne (?) här och nu förklara varför du upplever tiden som lång. Du är med, här och nu, men saker som hänt långt bakåt är ibland mer avlägsna. För mig är det tvärtom. :-/ Långsam tid låter skönt i mina öron. Kram!
....och för Gud är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Jag tror almanackan faktiskt är en världslig företeelse. Gud skapade inte årtal men han skapade natt och dag, vinter, vår, sommar och höst, eller..?
SvaraRaderaSpännande samtal, tack!
SvaraRaderaDet är sant, och jag har aldrig funderat över det, att mina minnesluckor spelar in i min tidsuppfattning.
Jag tror också att långsam tid kan vara något positivt. Men när nuet gör så ont att man bara vill vidare, då är det inget behagligt. Det är kanske därför man uppfattar de tiderna som långa? Och då spelar det inte så stor roll om det händer mycket eller lite. Jag tror inte det är i det som farten eller takten sitter.
För fortsatt samtal!
Kram Bettan, förstår vad du menar! Det är dock en skatt att uppleva, även det smärtsamma, men inte behagligt. Det kommer andra tider, jag vet!
SvaraRaderaSå längesen jag skrev.. men jag läser ofta ofta.
SvaraRaderaJag tror, eller för mig handlar det nog om en vilja att det ska gå långsamt eller snabbt. Inte att man kan påverka det utan kanske snarare om önskan. När livet gör ont, när det är uppförsbacke då önskar man att den tiden ska vara förbi. Man längtar efter att det ska gå snabbt men då gör det inte det utan det känns som det går jätte långsamt istället.
Tider i livet när man njuter och det är nerförsbacke DÅ går det så snabbt fast man vill att det ska gå långsamt så man hinner njuta.
Det är önskan som på något sätt styr känslan om tiden. Och sluta önska och längta är svårt, vet inte om man ska eller kan sluta.
stor kram till dig iallafall!! Hade önskat jag kunde cykla en bit åt dig i din uppförsbacke!
Tack Maria, och kul att du kommenterat!
SvaraRaderaApropå årstider och tid: för min del går sommaren alltid snabbare än vintern. Min upplevelse är den iallafall.