Örebro-dagar

Jag kommer ihåg när man var liten och hade jullov. Alla de där förväntningarna på julhelgen och nyår och allt är så roligt och spännande. Och sen då dagarna här efter. Då det liksom blir lite tyst.



Då förväntningarna är lagda åt sidan och dagarna mer är som rum av tid.



Det är då det oplanerade händer. Små mysiga stunder och promenader. Filmkvällar, speleftermiddagar och långfikor.



Jag tycker fortfarande att det är en alldeles speciell tid. Början av januari.



Ett litet hål av tid innan allt drar igång igen. Innan allt det nya ska få sin beskärda del av förväntningar.



Ett litet rum av tid som bara är.



Då kanske axlarna kan få sjunka ned lite grann och andningen gå ner, djupt ner i magen.