Verklighetsflykt

Jag borde kanske skriva något slagkraftigt om hur jag skäms över Sverige idag när vi skickar människor till helveten. (jag undrar hur vi skulle gjort om det gällde judar under förintelsen, eller nej, det vet jag ju...). Jag låter Josefine Arenius text tala istället.

Och som magstark kontrast visar jag istället på hur mesig svensk hiphop-kultur kan vara.




För även om de kanske inte behöver trycka revolvrar i varandras huvuden, så måste de väl ändå inte älska varandras stil?



För jag tycker att en av de bästa svenska hiphoplåtarna är the båtten is nådd.




Är inte den här dängan med Petter & September lite väl mycket en rip off av den? Hade jag varit Jason hade jag åtminstone blivit lite tjurig...