ett decennium

inspirerad av min favvo-blogg niotillfem gör jag här ett litet historiskt nedslag.

2000



...firade jag in milleniumskiftet på nyårsexplosion i Jönköping tillsammans med ett gäng malmötjejer. Jag och fia sprang omkring, jag med änglavingar och hon med tiara. Vi var barnsliga och glada och Christian är så himla glad att han inte träffade mig då...

2001



...tog jag studenten och vad jag älskade att gå gymnasiet! Jag och Hanna och Julius satt på Fattige riddaren och på Zekes och diskuterade Dostojevskij och vi hade alla svar. Jag älskade Håkan och The Ark och ville förändra hela världen.

2002



...flyttade jag till Eskilstuna och försökte vara kamratstödjare på en stökig högstadieskola. Jag insåg att jag var ganska liten ändå. Jag fick lära känna Peter och Samuel och de visade mig andra sätt att förhålla sig till livet på. Jag bodde in mig i en liten lägenhet och det var mycket tid då det bara var jag och Jesus, vi blev vänner, på riktigt.

2003



...blev jag förälskad i både Stockholm och kyrkan New Life. Jag föll pladask. Jag fick vänner för livet och pluggade statsvetenskap och visste allt om EU och alla stora frågor. Mitt hjärta var passionerat och överlyckligt.

2004



...var jag på Cypern hela sommaren och bad till Jesus, dansade på klubbar och hjälpte söndersupta tonåringar hem till sina hotellrum på morgonen. Jag levde min dröm. Och fick fortsätta göra det hemma i Stockholm sen med Helena och Matilda och 24-7 gänget.

2005



...bodde jag tillsammans med Lisa, Katarina, TH och Josefine i huset i Vällingby. Vi skrattade, grät, diskuterade, festade och delade livet med varandra. Vi hade så stora fester och så nära möten på en och samma gång. Vi bär den tiden som en skatt i våra hjärtan.

2006



...mötte jag Christian och jag föll handlöst. Han var allt jag någonsin drömt om och vi levde vår saga och dröm de där fyra månaderna innan jag åkte till USA för att plugga. Hösten i Montana var mest tårar och saknad, glassbuffé och inskränkthet.

2007



...vad skulle vi vänta för? Det fanns ju ingen annan. Vi gifte oss i augusti och jag var världens lyckligaste. Vi flyttade in på nygatan i Örebro. I december låg jag medvetslös på intensiven, jag hade fått en ovanlig doktor House sjukdom som fick min hjärna att svullna.

2008



...försökte jag komma tillbaka. Långsamt blev jag starkare och piggare. Jag fikade på fröken Brogrens och gjorde saker med mina händer. Till hösten kände jag mig stark nog att börja arbeta och jag tyckte att ett brevbärarjobb skulle vara lagom praktiskt. Att röra på sig och inte behöva ta så mycket ansvar. Jag och Christian flyttade in i Måsen.

2009



...mitt sjukdomstillstånd blev återigen akut och jag fick börja om från början igen. Jag har gråtit så många tårar. Och försöker nu lära mig hur jag ska förhålla mig till livet och min sjukdom. Både rent konkret, vad jag orkar och vad som är bra för mig att göra. Men också hur jag ska förhålla mig till min framtid och morgondag.

Mycket händer i en människa under tio år. Jag är friare än jag var år 2000. I all min trasighet, mer hel än jag var då. Min längtan och mina drömmar har förändrats. Min förtröstan på Jesus är kvar.