julklappsoket

Man behöver inte skrapa särskilt djupt på ytan för att se att det här med julklappar faktiskt är ett gissel för många. Det verkar som att man skulle behöva en doktorsexamen i social kompetens för att hålla samman brokiga familjers viljor och önskemål på detta område.

Det blir dyrt. Det blir tvångsmässigt. Man köper för att köpa.

Och så samtidigt är det ju så roligt och mysigt och allt det där...

Jag skulle vilja göra en liten uppmaning till att våga tänka nytt! Våga göra som ni inte alltid gjort. I både min och Christians stora familjer blev det för några år sedan ohållbart att ge till alla. Sedan dess låter vi lotten avgöra vem man ska ge till av de vuxna. Tråkigt skulle kanske en del säga, men genomtänktheten i dessa gåvor har ökat så rejält att det faktiskt blivit roligare.

Vi ger till alla barn. Men man ska inte låta sig luras! Jag älskar att de mest uppskattade julklappar vi någonsin gett är de där leksakständerna som Christian köpte för en tjuga. De blev hela julens spexgrej.

Var fria! Våga tänka nytt! Varför inte tillsammans samla in till ett välgörenhetsprojekt? Eller planera in en gemensam utflykt istället för alla grejer?