Lucka 15

I lucka femton finner vi sköna Frida!



Namn: Frida Marie Vingren
Bor: I Måsenkollektivet, Örebro
Relation till Bettan: vän och stort fan :)
Vad ser du mest fram emot med julen? Återseendet av familj och vänner, julevangeliet, vilan, pysslandet, pusslandet (!) och alla ljusen (levande ljus, elljus, batteridrivna ljus, julstjärnor, ljusstackar, ljuslyktor, ljusslingor, julgransbelysningar and so on)



Apropå jul och förväntningar och besvikelser och sånt. Apropå vad vi lägger i begreppet god jul.



Jag var nyss fyllda tjugo år, hade samma höst flyttat till storstan för att pröva mina vingar. Kommer ihåg det så väl. Chocken jag fick, när jag och några klasskompisar en dag satt och pratade om planerna inför jullovet. Och Johan, en klasskompis säger att han inte är något stort fan av julen. Att han inte brukar fira jul.

- Vadå inte fira jul??! Slänger jag ur mig, lite för högt, lite för snabbt och lite för okänsligt, ja allt på samma gång.

- Nja, alltså det beror ju på hur man ser på det. men jag har inte gjort det på ganska länge nu, svarar Johan och rycker lite på axlarna.

- Varför då?? Undrar jag, tydligt chockad.

- Alltså, börjar Johan igen lite trevande och sen ler han lite snett och sorgset och berättar varför. När Johan är klar sitter jag tyst. Som stum. Tagen. Chockad. Att inte fira jul, en av de bästa sakerna jag vet. En av de sakerna jag verkligen ser fram emot. Att inte fira jul, inte träffa familjen, inte gå till kyrkan, inte läsa julevangeliet, inte gå upp extra tidigt och sitta i vardagsrummet och titta på granen och paketen medans resten av huset fortfarande sover. Att inte fira jul ...

Jag var som sagt tjugo inte åtta. Jag hade stött på elände och svält och nöd tidigare. Jag visste att alla människor inte tycker om julen. Att inte alla har goda minnen och goda erfarenheter av den. Att många avskyr denna traditionsfyllda helg. Att ensamheten ofta kännas som värst just precis då. Jag hade också mina egna besvikelser och brutna förväntningar över olika saker i bagaget, men att inte fira jul- otänkbart. Jag visste allt det där och ändå var jag så chockad.

När värsta chocken väl hade lagt sig hos mig, hade killarna runt bordet redan börjat raljera över löjliga jultraditioner och bestämt träff på en bar i centrum på julafton. Och sagt och gjort, på julafton det året sågs de alla där och tog en öl ihop.

Som ni kanske förstår, drabbade samtalet med Johan mig rejält. Under skoltiden kom vi att prata om julen många fler gånger. Om olika förväntningar och saker som inte blivit som var tänkt. Om krav och krystade familjemiddagar. Om bränd julskinka och sur rödbetssallad. Om fulla föräldrar och djupa suckar. Men också om hoppet och ljuset. Om att skala av och närma sig kärnan av vad en god jul egentligen innebär.

Ända sedan den julen, har jag och Johan en alldeles egen jultradition. På julafton hörs vi, kollar läget med varann och önskar varann en god jul. Inte en romantiserad och falsk bild av en god jul, utan en riktig, innerlig och varm god jul. För vi vet båda vad vi menar med det.



Pss! Funderar du fortfarande på vad du ska köpa i julklapp till mor och far, syster och bror, make eller maka, svägerska, svåger, kusin, vän och granne? Ha inte det! Gå in på www.boliviafadder.se istället så fattar du nog vad du ska göra sen!