Lucka 14

Bakom lucka fjorton möter vi vackra Pernilla, min kompis Saras storasyster.




Namn: Pernilla
Bor: i Åhus
Relation till Elisabet: Vän till Elisabets familj sen länge och storasyster till Sara, som är ännu mer vän med Elisabet.
Ser fram emot med julen: Att umgås med vänner och familj, samtala och spela spel.


People don’t get what they deserve. People get what they get. And then they just have to make the best of it.






Vi får inte det vi förtjänar. Vi får det vi får och sen får vi göra det bästa av det.
Det här är ett citat av doktor Gregory House. Ni vet den där tvära och kantiga läkaren i TV-serien med samma namn. Har ni sett den? Doktor House är den skickligaste läkaren av alla men samtidigt outhärdligt ärlig, emellanåt riktigt elak faktiskt. Men han är också en klok man och en god människokännare (när det gäller alla utom sig själv.) Orden ovan säger han till en man vars son är dödssjuk. Mannen tror att det beror på att det har gått för bra för honom på andra områden i livet.

De där meningarna bet sig fast i min hjärna. Jag tycker att han har rätt. Och jag tycker att det är för väl att vi inte får det vi förtjänar.

Bilden ovan har jag tagit på väg till jobbet en morgon. Visst är det vackert! Jag njuter när jag går förbi den vyn på morgnarna och tycker att den fyller mig med lite extra energi. Förtjänar jag den lilla stunden? Förtjänar jag att ha en så fin väg till jobbet? Förtjänar jag att ha ett jobb? En familj? Ja, vissa dagar kanske jag förtjänar i varje fall en del av det där. De flesta dagar gör jag en bra insats på jobbet. Emellanåt är jag en riktigt bra mamma till mina barn och lyckas nog få dem att må bra och känna sig värdefulla och älskade. Då kan man väl vara värd en liten soluppgång?

Men andra dagar, till exempel igår, lyckas jag inte lika bra. Igår kom jag hem klockan halvtio på kvällen efter en lång arbetsdag och ett styrelsemöte. Jag var visserligen ganska trött, men inte hade jag behövt fräsa till åt äldste sonen som svar på hans fråga, så att han snabbt drog sig in på sitt rum för att undgå mitt humör. Och sen skällde jag på den yngre sonen för att han inte hade gjort sitt skolarbete ordentligt. (Vilket han hade, visade det sig sen.) Mannen fick sig en skrapa också innan jag insåg att jag nog bara skulle vara tyst och gå och lägga mig. Inte förtjänade jag någon soluppgång där inte.

Men i morse gick solen upp igen.

Jag får be min familj om ursäkt, försöka göra bättre nästa gång. Jag får gå till jobbet och göra mitt bästa där. Jag får ringa upp någon vän som jag inte hört av mig till på länge. Jag får försöka finnas där för någon i min närhet som behöver det. Jag får fortsätta njut av soluppgångar och glädjas över min familj, mina vänner, mitt hem… Och jag tycker att det är skönt att veta att det inte är något jag förtjänat. Det är vad jag har och jag kan bara försöka göra det bästa av det.