Lucka 22

Bakom lucka 22 gömmer sig min mamma!



Namn: Berit Lennartsson
Bor: i Vittskövle
Relation till Elisabet: Mamma
Ser fram emot med julen: att få vara ledig och att läsa en riktigt bra bok



Den bruna ytterdörren till skolan slår igen. På avstånd hörs sorlet av barn, glada röster som snart ska skingras. Det är jullov. Bella låter vissheten sjunka in i kroppen Tjugoen dagar av tystnad. Tjugoen dagar av frihet, utan att behöva leta gömställen. Bella vet precis var man kan göra sig osynlig i skolan, under brandtrappan, bakom den stora syrenbusken eller vid containern för återvinning. Om Bella hinner till något av de ställena så kan hon slippa de elaka barnen med alla de fula orden och de hårda nypen. Om de tuffa hinner i fatt henne blir allting kallt som is.
Hur blev det så? Varför hon? Tanken surrar som en geting i huvudet. Varför hon?

När hon var mindre hade hon försökt att prata med de vuxna, men de hade alltid så bråttom. De sa att det skulle bli bättre och att de skulle prata med de andra barnen. Det var då när hon gick i ettan. Nu säger inte de vuxna så mycket längre. Deras ögon tittar rakt fram. De skyndar alltid. Men nu är det lov. Tjugoen dagar. Vissheten lägger sig som en varm filt runt Bella som vet att när halva tiden gått, någonstans efter nyår börjar det igen. Oron över att aldrig få vara ifred, att alltid behöva se sig bakåt, att leta gömställen, att aldrig bli tagen på allvar.

Vi vuxna har en julklapp att ge till alla barn. Lova att inte spara ett enda uns av möda för att barnen ska slippa mobbningshelvetet. Ge det löftet och njut sen av Julefriden.