Genom att tjuvlyssna på bussar och cafeér har jag snappat upp vissa tendenser. Kanske mer under de här månaderna i Skåne än under hela mitt tidigare liv. Sammanfattningsvis är det jag ser en rädsla för det som är annorlunda, en raljant och elakt skämtsam ton när man pratar om de andra samt en stark känsla av att vi måste hålla hårt i det vi har så ingen annan tar det.
För att vara lite konstruktiv ger jag här tre politiska förslag som kanske kunde lösa problemet.
1. Offentliga lokaler (biograf, sjukhus, restauranger) borde vara strukturerade så att de med annan härkomst än svensk fick sitta på särskilda avgränsade platser. På detta sätt utsätts svenskarna endast för minimal beblandning med icke-svenskar och därmed kan rädsla undvikas.
2. Muslimer måste bära en decimeter stor grön brosch med en halvmånesymbol när de rör sig utanför sina hem. På detta sätt kan svenskar undvika att råka inleda samtal, eller skämta på ett sätt som kan skapa en pinsam situation för de inblandade.
3. Alla med utländsk bakgrund som inte lönearbetar tvångsförflyttas till norrland för att där arbeta i gruvor för att göra sig förtjänta av eventuella bidrag.
Tre grupper utlandsfödda undantas dessa regler: 1. Atleter som utövar sport på elitnivå. 2. Akademiker i särskilda yrkeskategorier; läkare, datoringenjörer. 3. Thailändska kvinnor under 35 år
Stockholm Marathon 2018
8 år sedan
läskigt!
SvaraRaderaHåller med lisa.
SvaraRaderaKan du göra ett inlägg också om vem som ska räknas som "svensk"? Den som är född utomlands och känner sig som en svensk, eller den som är född i sverige men har utländska föräldrar och därför inte känner sig som svensk? Och vem ska få bestämma detta?
Ja det är spännande frågeställningar sara! Det ps:et jag skrev i nästa inlägg är inte riktat till dig och din fråga!
SvaraRaderaKram